Kapitel 108
1 En sång, en psalm av David. (108:2) Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.
2 (108:3) Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.
3 (108:4) Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.
4 (108:5) Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.
5 (108:6) Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.
6 (108:7) På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.
7 (108:8) Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
8 (108:9) Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,
9 (108:10) Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop."
10 (108:11) Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
11 (108:12) Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
12 (108:13) Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.
13 (108:14) Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.