Kapitel 75
1 För sångmästaren; "Fördärva icke"; en psalm, en sång av Asaf. (75:2) Vi tacka dig, o Gud, vi tacka dig. Ditt namn är oss nära; man förtäljer dina under.
2 (75:3) "Om jag än bidar min tid, så dömer jag dock rätt.
3 (75:4) Om än jorden är i upplösning med alla som bo därpå, så håller dock jag dess pelare stadiga." Sela.
4 (75:5) Jag säger till de övermodiga: "Varen icke övermodiga", och till de ogudaktiga: "Upphöjen ej hornet."
5 (75:6) Ja, upphöjen icke så högt edert horn, talen ej så hårdnackat vad fräckt är.
6 (75:7) Ty icke från öster eller väster, ej heller från bergsöknen kommer hjälpen;
7 (75:8) nej, Gud är den som dömer; den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han.
8 (75:9) Ty en kalk är i HERRENS hand, den skummar av vin och är full av tillblandad dryck, och han skänker i därav; sannerligen, alla ogudaktiga på jorden måste dricka dess drägg i botten.
9 (75:10) Men jag skall förkunna det evinnerligen, jag skall lovsjunga Jakobs Gud.
10 (75:11) Och de ogudaktigas alla horn skall jag få hugga av; men den rättfärdiges horn skola varda upphöjda.