Kapitel 69
1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. (69:2) Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
2 (69:3) Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
3 (69:4) Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
4 (69:5) Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
5 (69:6) Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
6 (69:7) Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
7 (69:8) Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
8 (69:9) främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
9 (69:10) Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
10 (69:11) Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
11 (69:12) Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
12 (69:13) Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
13 (69:14) Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
14 (69:15) Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
15 (69:16) Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
16 (69:17) Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
17 (69:18) Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
18 (69:19) Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
19 (69:20) Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
20 (69:21) Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
21 (69:22) De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
22 (69:23) Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
23 (69:24) må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
24 (69:25) Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
25 (69:26) Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
26 (69:27) eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
27 (69:28) Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
28 (69:29) Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
29 (69:30) Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
30 (69:31) Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
31 (69:32) Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
32 (69:33) När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
33 (69:34) Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
34 (69:35) Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
35 (69:36) Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.
36 (69:37) Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.