Kapitel 77
1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. (77:2) Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
2 (77:3) På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
3 (77:4) Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. Sela.
4 (77:5) Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
5 (77:6) Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
6 (77:7) Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
7 (77:8) Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
8 (77:9) Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
9 (77:10) Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? Sela.
10 (77:11) Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
11 (77:12) Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
12 (77:13) jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
13 (77:14) Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
14 (77:15) Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
15 (77:16) Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela.
16 (77:17) Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
17 (77:18) Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
18 (77:19) Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
19 (77:20) Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.
20 (77:21) Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.