Kapitel 41
1 För sångmästaren; en psalm av David. (41:2) Säll är den som låter sig vårda om den arme; honom skall HERREN hjälpa på olyckans dag.
2 (41:3) HERREN skall bevara honom och behålla honom vid liv, han skall prisas säll i landet. Icke skall du överlämna honom åt hans fienders vilja!
3 (41:4) HERREN skall på sjukbädden stå honom bi; vid hans krankhet förvandlar du alldeles hans läger.
4 (41:5) Så säger jag då: HERRE; var du mig nådig; hela du min själ, ty jag har syndat mot dig.
5 (41:6) Mina fiender tala vad ont är mot mig: "När skall han dö och hans namn förgås?"
6 (41:7) Kommer någon och besöker mig, så talar han falskhet; hans hjärta samlar åt honom vad ondskefullt är; sedan går han ut och talar därom.
7 (41:8) De som hata mig tassla alla med varandra mot mig; de tänka ut mot mig det som är mig till skada.
8 (41:9) "Ohjälplig ofärd har drabbat honom, han som ligger där skall icke mer stå upp."
9 (41:10) Ja, också min vän, som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter nu mot mig sin häl.
10 (41:11) Men du, HERRE, var mig nådig och upprätta mig, så vill jag vedergälla dem.
11 (41:12) Att du har behag till mig, det vet jag därav att min fiende icke får jubla över mig.
12 (41:13) Ty mig uppehåller du, för min ostrafflighets skull, och låter mig stå inför ditt ansikte evinnerligen.
13 (41:14) Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, Amen.