Kapitel 46
1 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång. (46:2) Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.
2 (46:3) Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;
3 (46:4) om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. Sela.
4 (46:5) En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.
5 (46:6) Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.
6 (46:7) Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.
7 (46:8) HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.
8 (46:9) Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.
9 (46:10) Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.
10 (46:11) "Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden."
11 (46:12) HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.