Kapitel 92
1 En psalm, en sång för sabbatsdagen. (92:2) Det är gott att tacka HERREN och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,
2 (92:3) att om morgonen förkunna din nåd, och när natten har kommit din trofasthet,
3 (92:4) med tiosträngat instrument och psaltare, med spel på harpa.
4 (92:5) Ty du gläder mig, HERRE, med dina gärningar; jag vill jubla över dina händers verk.
5 (92:6) Huru stora äro icke dina verk, o HERRE! Ja, övermåttan djupa äro dina tankar.
6 (92:7) En oförnuftig man besinnar det ej, och en dåre förstår icke sådant.
7 (92:8) Om ock de ogudaktiga grönska såsom gräs och ogärningsmännen blomstra allasammans, så sker det till fördärv för evig tid.
8 (92:9) Men du, HERRE, är hög evinnerligen.
9 (92:10) Ty se, dina fiender, HERRE, se, dina fiender förgås, alla ogärningsmännen bliva förströdda.
10 (92:11) Men mitt horn gör du högt såsom vildoxens; jag varder övergjuten med frisk olja.
11 (92:12) Och med lust får mitt öga skåda på mina förföljare och mina öron höra om de onda som resa sig upp mot mig.
12 (92:13) Den rättfärdige grönskar såsom ett palmträd, såsom en ceder på Libanon växer han till.
13 (92:14) Ja, sådana äro planterade i HERRENS hus; de grönska i vår Guds gårdar.
14 (92:15) Ännu när de bliva gamla, skjuta de skott, de frodas och grönska;
15 (92:16) så för att de skola förkunna att HERREN är rättfärdig, min klippa, han i vilken orätt icke finnes.